Som vanligt när den iriske köpmannen Ryan (på svenska Snik- och Snålmånglaren) är inblandad får man lida för att man inte seglade själv eller anlitade en riktig sjöfarare. Efter stora vedermödor kan man kliva ombord på ett plåtskepp invändigt klätt i inälvsliknande tarmskinn och bli ombedd att sitta på jollersätten stora nog att rymma som mest en medelstor igelkott. När som helst förväntade sig Gorm att själv bli tilldelad den tyngsta ekåran för att egenhändigt baxa denna farkost över Östersjön. De så kallade styrmännen satt längst fram, spelade tärning och slumrade. Norra Europas lotsar måste ha ömsom skrattat, ömsom gråtit. Bland de betalande resenärerna vandrade frillor av alla tre könen och försökte mångla några slags lotter. Kort sagt; -Överfärden på denna galärskeppsliknande plåtfarkost tyngde Gorms sinne och fick honom att längta efter sitt långskepp.
Två saker hindrade Gorm från att bryta ut i bärsärk; dels hade han faktiskt valt själv att bli lurad, dels skulle ingenting få honom att grumla sitt sinne i fråga om de svenska ynglingakämparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar