Uppvärmning inför kampen mot ibererna

För att inte lägga alla örtugar på färskbryggt litauiskt mjöd, vandrade Gorm till Lietuvos Rytas Arena i god tid inför ynglingarnas kamp mot ibererna.

Slovener skulle först göra upp bottenstriden i grupp A mot kosackerna. Slovenerna började piggast och hade baljat åtta gånger innan en lång Kievbo klarade av att sänka ett kortare kast. Överhuvudtaget var det bra fart och fläkt över medelhavsborna denna eftermiddag. Kosackerna jobbade sig dock långsamt in i såväl kampen som runställarens nedristningar. I halvtid stod det 36-33 till slovenerna, men kosackerna saknade ett riktigt hot utanför bågen. Tills slut vann slovenerna ganska komfortabelt med 79-59.

Gorms bärbara runställare fungerade bra i arenan men trolldomskraften för att skicka runorna över land, hav och rike fungerade endast om han gick ett dussintal varpakast bort från arenan. Märkligt tänkte Gorm, och beslöt sig för att leta upp trolldomskraften lite senare.

Nästa kamp var den mellan liv- och kurländare som numera kallade sig letter och franker.

Här var det betydligt mer livligt bland åskådarna än den förra matchen. Stora skaror hade färdats både från grannriket och frankernas rike. Liv- och kurländarna hördes dock lite mer än frankerna, även om de ändå gjorde sitt bästa för att mana på sina kämpar. Båda lagen spelade väl och visade vid ett otal tillfällen hur gärna de ville äga kontroll över både boll och spel. Under korgarna syntes både tacklingar och baxande från båda håll. Kort sagt, hela tillställningen liknade ett gille. Gorms tankar gick till de tillfällen då norrbottniska kämpar nedgörs hemma i Fyrishovet.

Bland kämparna på planen utmärkte sig framförallt letterna Misters och Timma som tycktes vara över hela spelfältet under både attack och försvar. Aldrig syntes en tvekan vid vare sig stegisättning eller bollbehandling.

Långsamt drog letterna ifrån och i halvtid var ställningen 38-25. Men frankerna tänkte inte ge upp så lätt. Anförda av Bigote och Leon kom de tillbaka med ömsom långbaljor, ömsom helt frispelade kortbaljor.

Med fem min kvar av tredje kvarten trodde många att matchavgörandet kom. Den frankiske spelfördelaren Leon stjäl bollen för ett enkelt tvåtaktssläpp, blir bakifrånblockad, vill att domaren ska kalla det målvaktning men domaren friar. Lettland skickar vindsnabbt upp bollen till Timma som både gör en balja och tilldelas ett straffkast och Lettland leder med tretton pinnar.

Ack vad de flesta bedrog sig. Frankerna kommer tillbaka, kvitterar till 54-54 med bara fem minuter kvar av hela kampen till många hornblåsande livländares förtret. Hornen lär för övrigt enligt vanligtvis opålitliga källor härstamma från sydspetsen av öken-, djungel- och savannkontinenten, där de används för att valla långskånkar, trädhöga djur kallade giraffer.

Dock drar Timma, Misters och Bertans med flera, det längsta strået och vinner med 61-58, trots att frankerna hade besittning av boll med sex sekunder kvar och chans att ta kampen till förlängning.

Kort sagt, en riktigt god kamp.

I slutet av kampen smockfylldes den förut ganska välfyllda arenan till sista platsen då hemmakämparna spelar arenans nästa match mot polackerna.